Att ta betalt eller inte?

Idag lanserar Strömstad Tidning en betalmodell för sajtbesökare som är baserad på vad man i Norge kallar "heroinprincipen" (det innebär att de första artiklarna kan man läsa kostnadsfritt - sen betalar man). Modellen verkar snyggt och prydligt implementerad med en räknare som räknar de 5 artiklar jag kan konsumera innan betalväggen slår till.

Att ta betalt innebär ett fokus på det egna varumärket och dess uppbyggda värde som lokal nyhetsdominant. Den andra sidan av myntet är nyhets-sajten som del av nätets ekologi där det finns andra "naturkrafter" som Google och FaceBook. En länk från någon av dessa aktörer till en nyhets-sajt som visar en betalvägg är en effektiv isolering från den ekologin. Men kanske 5 artiklar per månad räcker för att ha tillräckligt med slussar öppna till ekologin. Går det att göra "både och" som man prövar i Strömstad? Blir intäkten från "webbläsarna" värd insatsen? Hur utvecklas trafiken? Hur utvecklas annonsintäkterna? Nu har vi ett svenskt case att följa!

Hur kan vi erbjuda serendipitet i nya medier

Strax innan sekelskiftet arrangerade jag, under min tid på TU, ett seminarie i Stockholm med professor Nicholas Negroponte från MIT Media Lab. Det kom över 700 och lyssnade. Nyfikenheten var stor kring hur digitaliseringen skulle drabba traditionella medier - nu som då.
Jag minns egentligen bara en idé som förmedlades under föredraget - idén om "serendipitet", d.v.s. trevliga upptäckter som sker av en slump. En av dagstidningens stora fördelar, enligt Negroponte, är serendipitet. Svenska Wikipedia beskriver begreppet så här: Ordet kommer från en "enfaldig saga med namnet 'Tre prinsar från Serendip' (nuvarande Sri Lanka); där deras högheter drog fram gjorde de ständigt, genom tillfälligheter och skarpsinne, upptäckter av sådant de inte var ute efter".
Serendipitetsfaktorn var högre i de större broadsheet-tidningarna som gällde då Negroponte var på besök. Nu är det halva formatet, d.v.s. tabloid, som gäller. Men oavsett format erbjuder tidningen en slumpartad färd genom vardagens teman som nyheter, politik, kultur, sport, underhållning, och debatt med mera. Man vet aldrig var tanken hamnar.
Kan vi överföra serendipitet till nya medier - t.ex. webben?