Mitt under högsommarn kommer en faktura för helårsprenumeration från DN på 2 514 kr. Oj så mycket tänker jag. Med fakturan kommer ett käckt brev från Upplageavdelningen. Någon rad om DNs "sommarsatsning" följt av ett stycke vardera om att jag kan flytta tidningen till semesteradressen och om att jag kan betala med autogiro (båda handlar om pengar till DN). Sen kommer droppen - själva fakturan - med myndighetsspråk. Några exempel: "Nu är det dags att förnya din prenumeration", "...prenumerationsavgiften..." och "Vill du veta mer om DNs regler för prenumeration". Vi har Le Mondes veckoedition hemma och deras prenumerationsfakturor är som ett frieri.
Antagligen har jag fel. Det är nog bara jag som retar mig. Säkert har DN igenom marknadsundersökningar hittat det optimala språkbruket för att övertyga mig, som normalprenumerant, om att förnya min relation med infocentralen på Kungsholmen. Men i år tror jag att jag avstår..........nej förresten jag betalar. Jag har för svårt att avstå.
Sony’s CES 2025 press conference: How to watch
1 timme sedan