Japan - 20 år senare

Jag har haft förmånen att tillbringa några dagar med min familj i Japan. Mitt andra besök i detta österland. Första gången var en studieresa 1987. Jag minns att vi bland annat fick se den första maskinen som kunde skriva ut och kopiera färgssidor. Fascinerade studenter samlades kring Canon-kopiatorn och undrade om detta nya skulle ersätta tryckpressen. Vi besökte också världens största dagstidning Asahi Shimbun. Jag minns speciellt högarna med papper på redaktionen. De journalister vi skymtade mellan alla papper skrev för hand.
Nästan 20 år senare är det mesta detsamma i det japanska vardagslivet. De flesta dagstidningarna är i storformat, har få färgssidor och är ganska tunna. Japan har fortfarande världens högsta dagspressupplagor. Jag såg inga dagliga gratistidningar i tranpsortsystemen i Tokyo.
Men visst har vardagslivet förändrats också. I Japan älskar man elektroniska prylar. Internetadresser syns överallt i reklambudskap. På våra ryokan (enklare hotell) fanns i regel en dator för kostnadsfri Internetaccess i receptionen. Många har låtit installera tv i bilen så att man har något att göra i bilköerna. I tunnelbanan såg vi en reklamaffisch med 3d effekt (en ölburk som stack ut).
Mobilen finns naturligtvis i var mans hand. Här ligger Japan, tilsammans med Sydkorea, långt framme. Den absoluta majoriteten använder så kallade snäcktelefoner. Framförallt såg vi mycket knappande i Tokyos tunnelbana. Nyfiken som man är kunde jag genom (förhoppningsvis) diskret över-axeln-glimtar se att man läser nyheter och spelar spel på lurarna. Företrädesvis handlar det om yngre vuxna. Män liksom kvinnor. I Japan lär mobiloperatörerna erbjuda en riktigt bra intäktsfördelning till medieföretagen (95% av intäkten till innehållsleverantören från t.ex. den största aktören NTT Docomo). Efter att sova är mobilen det absolut största tidsfördrivet i Japans transportsystem, är min gissning. Vid templen i Kyoto knäpper, enligt min bedömning, lika många bilder med mobilen som med vanliga kameror. Runt mobilen byggs infrastruktur upp. På busshållsplatser kan man t.ex. ta en bild av en bar-code-liknande ruta och skicka den till ett visst nummer och sedan få reda på när nästa buss kommer på displayen på luren (något jag har skrivit om tidigare på Nuheter).