En titt utanför gränserna

Jag hade förmånen att få vara med på franska tidningsutgivares branschdagar utanför Strasbourg i slutet på förra veckan. Jag pratade om Internetannonsering under titeln "Le publicité locale sur internet: quelques principes fondamentaux, et des exemples". Åhörarna var engagerade och ställde många frågor. "Vad är CPM-priset på banners? Kan hyperlokala sajter vara lönsamma?".
I franska tidningsbranschen råder en pessimism som påminner om den i Amerika. Upplagorna går ner och Interneteditioner ger försumbara intäkter. I Franrike omsätts ca. 15 € per person på Internetannonsering (mot ca. 60 € i Sverige enligt IRMs prognos för 2005). I intron till mitt föredrag påstod moderatorn att Frankrike ligger 5-10 år efter Skandianavien. Mitt intryck är att franska dagstidningar styrs med mer betoning på politiska och industriella intressen än här hemma. Sverige har haft en offentlighetsprincip sedan 1766 medan Frankrike har lagstiftning för transparens bara sedan 1970-talet. Frankrike är ett annorlunda rike. Svårt att jämföra. Visst ligger dom efter. Men dom kommer ifatt. Just nu sprudlar det av kreativ utveckling. Några exempel:

• Landet är uppdelat på ett antal supertitlar som täcker områden med befolkningstal som hela Sverige. Svenska lokala dagstidningssajter har kanske 5-10 lokalsidor medan de franska har över 30. Några exempel. La Voix du Nord i norr, Ouest France i Bretagne, Midi Libre i södern, Nice Matin i sydost och DNA i Alsace.
• Schibsted har, tillsammans med partners, lanserat en Blocket-kopia i Frankrike. Att annonsera på sajten är gratis och volymen ökar snabbt.Men konkurrens är hård.
• Det finns många lokala communities, t.ex. maville (under ett nytt gemensam varumärke) eller La Mache Libre (ny kedja av 250 sajter under kända tidningsvarumärken). Det är ont om annonser.
• Sedan ganske kort tid finns en rad nya rena nätaktörer ("Pure players" på "frengelska") Rue 89 (nyheter i dagstidningen Liberations stil), Mediapart (kvalitetstitel med dagstidningskänsla) och Agoravox (nyhetscommunity). Den här typen av aktörer har vi inte här hemma.
• Förra veckan startade LeFigaro tillsammans med teleoperatören Orange, "Le Talk", ett dagligt 8-minuters intervjuprogram i webb-tv-format för webb och mobil. Programmet finns gratis på LeFigaros sajt och mot betalning på Oranges mobilportal. I programmet intervjuas tungviktare i franska samhället. Först ut var t.ex. statsministern Fillon. Ett tydligt och attraktiv format som borde attrahera publik och annonsörer.
• Fransk public service gör två utmärkta timslånga radioprogram/podcasts helt fokuserade på medier på nätet varje vecka; Place de la toile och L'atelier de médias. Det senare kompletteras med ett väl fungerande community ungefär som oberoende Whats Next försöker skapa här hemma. Sveriges Radio bidrag på den här fronten är halvtimmeslånga "Medierna" och "Publicerat" - två snarlika program som behandlar nätet någon minut då och då. Som en god medborgare tog jag nyligen kontakt med Sveriges Radio och föreslog att public service skulle göra om ett av programmen till ett om reklam och kommunikation. Kanalchefen på P1 Cecilia Bodström svarade och lovade överväga detta till 2009. Cecilia borde även öva på sin franska och låta sig inspireras av programmen ovan eller Whats Next. Är du med Cecilia?

I ett avslutande föredrag i Strasbourg presenterades medarrangörens INMAs syn på branschstatusen världen över. INMA ser två modeller för framtiden för dagens dagstidningsvarumärken:

• En dyrare och tunnare men förhoppningsvis daglig dagstidning med kvalitetsinriktning (typ emerikansk storstadstidning blir dyrare "kvaloid")
• En gratis populär daglig dagstidning (typ skandinavisk kvällstidningar blir gratis)