Varför läses bloggar?

Den stora dagstidningen DN har haft en misstänksam attityd till Internet som publiceringsplattform. Jag minns en artikel (i DN Kultur iofs) för mågra år sedan som var mycket negative till Bloggen som publiceringsform. Nils Öhmans spalt under rubriken Reklam och Medier på onsdagar representerar ett sorts terapeftiskt, men fortsatt misstänksamt, närmande till bloggens revolutionerade publiceringsform genom att vem som helst kan nå väldigt många på kort tid och till mycket låg kostnad.

I onsdags beskrev Öhman bloggens tre styrkor:
1) Tidsordning gör det lätt för läsaren att förstå sajtens struktur och att identifiera vad som tillkommit sedan sist. För den regelbundne läsaren är det viktigt att det senaste finns överst – inte det viktigaste som på många andra sajter.
2) Funktioner för att koppla samman människor – liknande samtalsgrupper:
- länkar till andra bloggar
- länkar till andra bloggare som kommenterar bloggen
- kommentarer från läsare
3) Enkla verktyg för publicering,

Mediebloggaren Mark Glaser menar att nättidningen bör fungera som bloggar. Nyhetssajter bör vara uppbyggd som en grupp bloggar . Öhman skriver “Hårddraget skulle det betyda att vi jounalister inte längre kommer att sortera artiklar i prioriteringsordning. Vi skall skriva intressant, publicera när vi är klara med texten/bilden/filmen och sedan låta läsaren avgöra vad de tycker är viktigast”.